första stunden, jag honom såg, har rätt mycket tyckt om hans person. Och som jag nu skrifftat mig, för Er kiära Jungfru, så wäntar jag, at få weta tilbakars, huru det står til med Er, och hwem det är, som så mycket oroar Ert sinne? Ho wet, om ja icke i något mål torde kunna hielpa Er til rätta.
Jungfru Lisa.
Jag märcker wäl, at jag ej slipper dig, förr än jag bekiänner sanningen. Med ett ord at säja, så är jag, som du redan sagt, kiär. Jag träffade för någre dagar sedan, af en särdeles Händelse, en unger Karl, som jag förr, så mycket jag wet, aldrig sedt, och kunde jag då ej heller få weta, hwem han war. Jag wet ej sielf huru det kom sig til, men det är wist, at ju mera jag såg på honom, ju mer wille jag sj dit, och ju mera nöje fan jag deri. Men blygsamheten som fordras af wårt kiön wid sådane tilfällen, wille ej tillåta mig, at häri giöra mitt nöje tilfyllest. Kort sagt: Hans Person och wäsende behagade mig mera, än någon af alla de Karlar, som jag ännu sedt i werlden.
Ingri.
Kiära Jungfru gif Er tilfreds. Jag finner häri ingen ting ännu, som är så farligt, at man behöfwer ängsla sig deröfwer. Ty det är ej så owanligt, at en Flicka fådt tycke för en Karl. Tro mig säkert, I ären ej den första, och lären ej heller bli den sista, som sådant händt. Inte behöfwen I derföre wara tanckfull och bekymmersam: Ty nog lär man kunna finna bot emot denna siukan. Det har ingen nöd.
Jungfru Lisa.
Du giör alting så lätt, efter som du ej rätt eftertäncker saken, och de swårigheter, som mig ofelbart derwid lära möta. Ty först ock främst wet jag eij, hwem denna Kar-
