där den unge hjältekonungen Hygelak härskar jämte den ädla drottning Hygd, hvars frikostighet prisas. Men omedelbart därefter fortsätter skalden med den malplacerade, negativa jämförelsen: »Af annat sinne var Trydo», och så kommer en beskrifning på hennes stolthet och grymhet mot alla dem, som vågade höja sina ögon upp till henne. Men efter en stund yttrar författaren, att han af »de öldrickande» hört annat berättas: att hon fullkomligt ändrat sinnelag, sedan hon blifvit Offas gemål. Offa omtalas därpå såsom en vis regent och en hjälte, hvilken säges vara son till Garmund och fader till Eomor.
Det fullkomligt omotiverade sätt, på hvilket denna episod kastas in, är onekligen egnadt att väcka förvåning. Skalden skall belysa Hygds karaktär, och detta sker genom att framdraga en annan drottning, som var af ett annat sinnelag. Men icke ens denna jämförelse fasthålles, ty till sist påpekas, att det fanns också en annan tradition, enligt hvilken hon efter sitt giftermål förändrats. Obestridligen har man rätt att i denna episod misstänka en interpolation.
Sagan om Offa är såsom Axel Olrik visat, ursprungligen dansk eller kontinental-angelsk (»Er Uffesagnet invandret fra England» i Ark. f. Nord. Fil. VIII, 368 ff.) och berättas, tydligen efter dansk tradition, både af Sven Aagesen och Saxo. Men från Danmark eller »Ängeln» har sagan tidigt spridt sig till England och uppträder där i Vidsid och de merciska konungagenealogierna. Men på intet af dessa ställen — hvarken hos de danska författarna eller i Vidsid — har emellertid Offa någon drottning Trydo; intet berättas häller om drottningens högmod och grymhet, utan sagan sysselsätter sig blott med konungens bragder (som däremot icke skildras i Beowulf). Första gången Trydo uppträder — utom i Beowulf — är i en latinsk dubbelkrönika från 1100-talet, Vitæ duorum Offarum, som behandlar dels den äldre, från Vidsid och Saxo kände sagomonarken Offa I, dels en historisk konung i Mercia Offa II, hvilken regerade 757—796. Denne senare hade enligt krönikan en gemål Drida, om hvilken just detsamma berättas som i Beowulf berättas om Trydo. Liksom sin gemål var denna Drida — eller som hon kallades på angelsaksiska: Cyneþryð, hvilket namn i traditionen förvandlats till Quen-
