afser den andra afdelningens hjälte, sjöheroen. På ett ställe (v. 419—424) gör nämligen Beowulf en kort hänsyftning på att han förut kämpat med »näckar» eller vattentroll, och ett stycke längre fram (v. 499—581) förekommer en utförlig redogörelse för en dylik sjöbragd — en kappsimning, som han utfört i täflan med Breca. Men denna underbara kappsimning är tydligen ett kraftprof, som man från början tillagt den hjälte, hvilken besegrat vidundret på hafvets botten, och episoden borde således befinna sig i den andra afdelningen af Beowulfsdikten, icke i den första, där den nu står. Dess nuvarande plats antyder emellertid, att de båda hjältarna voro sammanarbetade till en enda redan i den tradition, som förelåg för Beowulfsskalden d. v. s. att den första och den andra afdelningenafsagan redan i den danska traditionen bildade ett helt, så till vida som båda afdelningarna redan där handlade om samma hjälte. Episodens plats i dikten bestyrker således det resultat, till hvilket vi redan förut kommit genom en analys af Grettis saga. Detta resultat framgår för öfrigt också af det sätt, på hvilket den första och den andra afdelningen af dikten arbetats samman. Öfvergången är nämligen så naturlig, att man först genom en ingående sagoanalys upptäcker, att här dock föreligger en sammanlödning af två olika sagor, och man behöfver blott jämföra det sätt, på hvilket öfvergången här sker, med det tvära och oförmedlade språnget från den andra till den tredje afdelningen för att finna, att vi stå inför tvänne olika företeelser. Den första och den andra sagan hade redan af den danska traditionen smälts samman till en enda, under det att den tredje sagan först tämligen sent, troligen först af Beowulfsdiktens författare, förenats med de bada öfriga.
Vi ha då kommit därhän, att det vid en viss tidpunkt i Beowulfsdiktens historia fanns två sagor, den ena handlande om striden mot Grendel och dennes moder, den andra om kampen mot draken. Kring draksagan voro andra sagor grupperade, men blott svenska och götiska, icke danska, tyska eller engelska. Kring den danska sagan voro också andra sagor grupperade, hvilka i Beowulfsdikten uppträda såsom episoder och allusioner, men här voro alla — på tre mindre betydande allusioner när — blott danska sago-
