40
ämnen; Sverige namnes där icke, och om Götariket då och då omtalas, beror detta på, att sagans hjälte ansågs från Götalandet hafva kommit till Danmark. Den ena sagogruppen tyckes således hafva utbildats i Götaland och den andra i Danmark. Men i kvar och en finnes en saga, som berör Frisland, i den götiska Hygelacs tåg, i den danska striden om Finsburg. I det ena fallet är synpunkten götisk, i det andra dansk, i ingendera frisisk, och detta faktum — att båda dikterna till en del spela i Frisland — kan icke gärna bero på en tillfällighet. Den enligt min mening — och för öfrigt äfven enligt Johannes Steenstrups — sannolikaste förklaringen är utan gensägelse den, att sagorna på sin vandring från norden d. v. s. från Danmark och Götaland till England, träffat samman i Frisland, att de där förenats till ett helt och i den formen öfverförts till England. Men här stöta vi först på den viktiga frågan: när och hur har denna vandring skett? Då man hittills besvarat dessa frågor, har man i allmänhet utgått från några ganska besynnerliga synpunkter. Såsom en tyst förutsättning har man ofta, att en saga vandrar som en vanlig fotgängare, under det att spridningen i regeln snarare sammanhänger med handelsvägarnas stationer. Sagan om Beowulfs drakkamp uppstod i Götariket och finnes upptecknad i England, men det är ingen nödvändighet att den långsamt vandrat landvägen öfver Danmark och vidare längs Nordsjöns kust till England. Ett götiskt köpmansfartyg kan mycket väl hafva fört sagan direkt till England eller t. ex. till Frisland, där den lätta laddningen af någon engelsman mottagits och sedan transporterats direkt till Northumberland eller Mercia. Och här komma vi till den andra orimliga förutsättningen: att en i England upptecknad fornsaga endast kan hafva förts dit af ett helt folk. I sin för öfrigt så förträffliga bok om Beowulf yttrar också Rönning, att dessa nordiska sånger gärna blott vid två tillfällen kunnat slippa öfver nordsjön, antingen med den angelsaksiska utvandringen på 400- och 500-talen eller med vikingarna på 800-talet och de följande århundradena. Det senare antagandet finner han icke sannolikt och tror därför, att sagan med de angelsaksiska utvandrarna kommit till England d. v. s. på 400- eller 500-talet.
