England under den tid, som här kan komma i fråga, nämligen 600-talet och första hälften af 700-talet.
Förbindelserna mellan Frisland och norden, särskildt Danmark, böra gärna i alla tider hafva varit jämförelsevis lifliga, då Frisland ju var Danmarks nära granne. De äldsta historiska underrättelser, vi hafva om norden, beröra just förhållandet till Frisland. 516 skedde Hygelaks tåg, omkring 570 talar Venantius Fortunatus om ett tåg, som saksare och danskar gemensamt företagit till Bordau i Frisland, och ett tredje tåg — ovisst när — skildras i dikterna om Finsburgsstriden. Men krönikor och dikter beröra naturligtvis blott exceptionella tilldragelser, såsom krigståg o. d., ej företeelser, vid hvilka hvar och en var van, såsom fredliga köpmansfärder. Men att nordens merkantila förbindelse med det närliggande Frisland var ganska liflig, är i och för sig ytterst rimligt, då sjövägen landen emellan var lätt och bekväm. Detta faktum framgår ytterligare af Vita Ansgarii. Af denna biografi ser man, att Dursteede varit öfverfartsorten till norden, vidare berättas, att en mängd svenskar och danskar där blifvit döpta, och en rik fru i Birka skickar t. o. m. sin dotter till Dursteede att där till fromma värk utdela hennes efterlämnade förmögenhet.
Då landet söder och öster om Östersjön innehades af ociviliserade slaviska folk, kunde också vår förbindelse med det egentliga Europa knapt gå öfver något annat land än Frisland.
Men äfven England stod i beröring med de stambefryndade friserna, och det var från England, som den kristna missionen till Frisland utgick. Först — 678 — kom biskop Vilfred från York, efter honom följde en mängd andra, bland dem den helige Bonifacius, som 754 här led martyrdöden.
Så vidt källorna således antyda, var förbindelsen med England företrädesvis af kyrklig art, förbindelsen med norden däremot krigisk och merkantil. De engelsmän, som besökte Frisland, böra således framför allt hafva varit andliga, nordmännen däremot vikingar och köpmän. Som vi skola se, kan detta hafva en viss betydelse för Beowulfsdiktens historia.
Då vi nu skola förklara, huru sagan via Frisland kommit till England, hafva vi enligt min mening en förträfflig jämförelsepunkt,
