ett par gånger hört de nordiska dikterna, gör han själf af dem ett poem på sitt hemlands språk. Denna dikt, som är på den northumbriska eller merciska dialekten för han sedermera hem med sig till England, där omskrifves den sedan på västsaksiska, och det är detta kväde vi nu hafva kvar.
Hvad var det då för dikter och sagor, som den engelske klerken hörde? Dikten visar, att det varit två cyklar, en götisk och en dansk. Han hörde en lång saga om en götisk hjältes drakstrid. Hjälten hette antagligen Vulf. Vidare hörde han en eller flera götiska sagor om Hygelaks och denne Vulfs tåg till Frisland, för det tredje en serie af götiska sagor om svearnas och götarnas strider, och för det fjärde en eller flera götiska dikter om ett broderdråp inom konungafamiljen. Det var den götiska repertoaren.
Den danska bestod först och främst i en längre dikt om Beos strid med Grendel och dennes moder, vidare dikter om danskarnas och bardernas krig, tydligen också andra om Rolf Krake, så några mindre kväden om Scyld och Heremod samt om Beos kappsimning med Breca. Dessutom hörde engelsmannen ett par dikter, som på grund af platsen hade ett visst aktualitetens intresse för honom — nämligen dikterna om danskarnas och frisernas krig.
Af dessa dikter var det tydligen två, som egentligen slogo an på honom: dikterna om göten Vulf och om dansken Beo. Det enklaste sättet att föra dessa dikter samman var onekligen att göra de båda hjältarna till en enda. Det var också en dylik sammanslagning, den engelske skalden gjorde, då han af Beaw eller Beo samt Vulf gjorde en ny hjälte Beowulf. Kronologien var lätt funnen, ty de danska bragderna hade ju hjälten utfört som ung, drakstriden såsom åldring. Han började därför med den danska sagan, och själfva inledningen tog han från ett kväde om Scyld. De andra dikterna — om Heremod, striden mot barder och friser samt täflingen med Breca — använde han blott såsom episoder, dikterna om Rolf Krake däremot endast såsom några lätta allusioner. Sedan den danska sagan var slut, knöt han vid den götiska såsom en fortsättning till denna, och äfven här begagnade han de andra götiska dikterna såsom episoder.
Ett större tillägg torde dock hafva varit af behofvet påkal-