46
ladt — förbindelseleden mellan den andra och den tredje afdelningen. Den danska dikten slutade antagligen redan med Beos seger öfver Grendels moder och segerfesten för honom i Heorot. Någon hemfärd till Götalandet hade denna dikt med all sannolikhet icke skildrat, ty det karaktäristiska för hjältar af denna typ är, att de väl såsom räddare komma från ett främmande land, men liksom de plötsligen uppträda såsom oförutsedda uppenbarelser, så försvinna de vanligen på samma sätt. Och det mystiskt öfvernaturliga vid deras framträdande förminskas, ju mera realt man gör det land, hvarifrån de kommit.
Hjältens hemkomst till geaterna har således antagligen icke skildrats i den danska sagan, utan skildringen af denna hemkomst är med all sannolikhet ett tillägg af Beowulfsskalden.
I den danska sagan behöfver räddaren för öfrigt icke hafva varit af geatisk nationalitet. För sagor af denna typ är det nog, att han är en främling. Det är därför mycket möjligt, t. o. m. troligt, att först Beowulfsskalden gjort honom till geat för att kunna kombinera den danska sagan om den främmande räddaren med den götiska sagan om den åldrige götakonungens drakkamp.
Undantager man detta förbindande parti synes skalden ganska noga hafva följt sina original. Ty att han känt till andra sagor än dem, som nordmännen berättat för honom, är tydligt. Men utom tvänne tillfälliga allusioner på Hama och Veland samt den korta episoden om välsingen Sigemund hafva dock inga icke-nordiska sagor berörts i dikten — ett faktum, som ganska bestämdt antyder, att han i regeln nöjt sig med att berätta om, ehuru i en själfständig form, de sagor, han hört af sina nordiska hemulsmän. Och detta beroende af originalen visar sig ännu starkare däri, att inga danska sagor upptagas i den götiska afdelningen och inga götiska iden danska. Icke ens en allusion i någondera riktningen förekommer. De enda undantagen härifrån äro, att Hygelak i den danska delen på ett ställe kallas Ongentheows bane — detta dock först i själfva slutet, som enligt min mening är den engelske skaldens eget tillägg till sagan; vidare, att skalden i den danska afdelningen en gång anspelar pä Hygelaks tåg till Frisland d. v. s. på en götisk saga; och slutligen att han berör några händelser i Ecg-
