theows lif.[1] Men hvad Ecgtheow beträffar, är nog sagan om honom snarast dansk (se förut sid. 25) och har förmodligen först af Beowulfskalden kombinerats med den gautiske drakdödaren.
Men å den andra sidan har han ingalunda slafviskt följt sina original, och den gamla mekaniska liederteorien kan här icke användas. De dikter, som han användt för episoderna, har han ingalunda helt enkelt infogat i den större dikten, utan i stället har han gjort ett referat af dem eller nöjt sig med en anspelning, och äfven de partier, som göra intryck af utdrag ur dessa dikter — exempelvis striden mellan svear och götar — äro tydligen icke verbala lån från originalen. Icke ens de båda hufvuddikterna kunna betraktas såsom trogna öfversättningar af de nordiska förebilderna. De nordiska dikterna böra gifvetvis hafva haft en tämligen hednisk färgton. Nu kan man visserligen häremot invända, att någon dylik hednisk färgton knappast häller förekommer i Eddadikterna om Volund och Volsungarna. Anmärkningen är berättigad, men enligt min mening har detta fenomen sin förklaring just däri, att vi fått dessa sagor från ett kristet land, från England, där det hedniska elementet redan var utmönstradt, innan vi mottogo dessa sagor. Men icke blott att Beowulfsdikten icke är en hednisk dikt; den är afgjordt kristen. Och vittnesbörden om skaldens kristliga ståndpunkt kunna svårligen betraktas såsom yngre interpolationer, då de — såsom Rönning anmärker — finnas inströdda i hela dikten och på de ställen, de förekomma, icke göra intryck af inskott. Någon anledning att förkasta dem finnes således icke. Och det är just på grund af dessa kristliga, ofta något teologiska vändningar, jag vågat antaga, att skalden varit en engelsk andlig på missionsresa i Frisland.[2] Alldeles inskränkt till de nordiska dikt-
- ↑ Beowulfs far Ecgtheow hade dödat wylfingen Headulaf och i följd häraf nödgats fly till danerna, öfver hvilka Hrodgar då härskade. Denne hade med böter tillfredsstält wylfingarna (v. 459—473). På ett annat ställe (v. 372—375) berättas, att Ecgtheow varit gift med Hredels dotter, och härpå hänsyftas ock i drakepisoden (v. 2428—2434).
- ↑ Att han varit klerk, framgår ock af ett annat skäl. I ett 1907 utgifvet arbete (Hufvuddragen af den medeltida kulturens historia, s. 51) har jag yttrat: »Den tanken synes mig icke kunna alldeles afvisas, att författaren, utan tvifvel en engelsk klerk, skrifvit denna utförliga, episodrika dikt i en viss anslutning till de antika eperna eller rättare: att han under intryck af dessa antika dikter sammanarbetat
