skulle vara lånad från inledningen till Beowulf är föga sannolikt, utan minst lika troligt är, att man känt denna tradition från samma dikt, som legat till grund för Beowulfsskaldens framställning. Äfven här erbjuder Didrikssagan oss en intressant parallell. Samma kväden, som de tyska köpmännen föredrogo för sina norska vänner i Bergen, synas de ock hafva föredragit för sina danska och svenska vänner i Köpenhamn och Stockholm. Men där gjorde man icke en enhetlig saga af dessa kväden, utan skref om dem till dansvisor.
På samma sätt kunna vi här förmoda, att Beowulfsskalden icke var den enda sagointresserade engelsman, som besökte Frisland. Äfven andra kommo dit och hörde nordiska sagor och kväden, som de bearbetade på engelska. Så hörde en engelsman dikten om Scyld, en annan dikten om Beo. Bägge dikterna förvandlades till engelska. Dessa äro visserligen förlorade, men ett vittnesbörd om deras existens hafva vi i de engelska genealogierna. Namnet Beo säger oss; att den saga, som döljer sig bakom detta namn, varit den danska, ej den götiska sagan och att denna saga således öfverförts till England utan att såsom i Beowulfskvädet vara sammanarbetad med den götiska drakstriden. I Vidsid katalogen beröras också andra den nordiska sagans hjältar såsom Sigehere, Alevih, Offa, Ongentheow, Hrodvulf, Hrodgar och Ingeld, men karaktäristiskt nog icke de götiska. Beowulf nämnes icke i denna vidlyftiga katalog, ej häller Herebeald, Hredel eller Hädkyn — en antydan om att de götiska sagorna ännu icke voro kända i England på Vidsids tid, utan först senare blefvo det genom Beowulfsskalden. De danska sagorna tyckas emellertid hastigt hafva förvärfvat sig en stor popularitet, ty — såsom Steenstrup påpekar — klagar Alkuin omkring 800, att engelsmännen vid sina fester hälst lyssnade till hedniska sånger såsom om Ingeld d. v. s. om hjälten i sångerna om danskarnes och bardernas strid.
Härmed är min undersökning afslutad. Genom denna har jag sökt visa, att Beowulf är en källa af ovärderlig vikt för kännedomen om folkvandringstidens nordiska diktning. Denna diktning var antagligen ytterst rik, liksom denna tids materiella kultur. Just där-
