frambringa de bästa födoämnen och de som äro bäst lämpliga för alla klasser af befolkningen, så är det äfven det land, hvarest kännedomen om dessa födoämnens beredning på ett sätt, som gör dem på en gång angenäma och nyttiga, sedan ålder varit drifven till den högsta fulländning. Med ett ord, vår sträfvan borde vara att göra den franska matlagningen icke svår och kostsam, utan lätt och åtkomlig för personer äfven af medelmåttig eller ringa förmögenhet. I den franska kokkonsten finnes mycket, som med fördel kunde öfverflyttas och med framgång användas så väl hos oss som annorstädes; men som nationerna med envishet hänga fast vid sina gamla vanor, och ofta system i kokkonst öfverlefva system i statskonst, så har man ej stora förhoppningar på någon omedelbar förändring. Vi hafva dock i detta arbete försökt att ej allenast upptaga allt det nya, som företer sig i hvarje gren af konsten att lefva godt, utan äfven att icke utesluta någon af de anrättningar, som aldrig kunna föråldras; ty det, som en gång befunnits verkligen godt eller angenämt för smaken och helsosamt för magen, tillhör ej allenast alla folk, utan äfven alla tider.
På den framskridna odlingens nuvarande ståndpunkt i medicinskt och kemiskt vetande fordras af hvarje nation, som gör anspråk på civilisation, att med afseende på sina födoämnen åstadkomma något mera än att endast knåda, baka, stufva och koka; men den ena kokboken afskrifver den andras fel – utan ordning och sammanhang – och fruntimren samla massor af matrecept, likasom barnen samla sigill och brefmärken, utan att fråga efter, huru de äro gjorda eller hvartill de gagna.
Vi stå visserligen i skuld hos många länder och många tidsåldrar för de dagliga, ej nog värderade läckerheterna vid vårt bord, och ändock hafva vi all anledning hoppas, att kommande tider skola tillägga nya. Huru man bäst skall kunna tillgodogöra sig dessa försynens gåfvor har derför redan blifvit ett studium, och en literatur i detta ämne, värd uppmärksamhet, skall icke heller länge låta vänta på sig; ty hvarje nyttig och verkligt god anrättning är nu för tiden snart både känd och begagnad af alla de folkslag, som stå på samma bildningsgrad. De första böcker i dessa ämnen skrefvos af kokerskor, måhända skickliga i sitt yrke, men okunniga i språket och utan förmåga att med klarhet och redighet meddela andra sin kunskap. Deras böcker voro illa uppstälda och uttryckte oftast på ett oklart sätt de förut något grumliga tankarne, till föga nytta för läsaren, som dock trefvade sig fram så godt han kunde, lifligt påminnande sig den snillrike doktor Johnsons bekanta yttrande: »Fruntimren kunna spinna bra, men de kunna icke skrifva en god kokbok».
Kokböcker i allmänhet skilja sig ganska litet från hvarandra, undantagandes i företalen. De likna hvarandra såsom ägg, och enhvar, som gör bekantskap med två eller tre af dem, skall finna recepten för det mesta lika obegripliga för dem, som äro okunniga i köksgöromål, som
