stå stilla öfwer natten uti ett glas, att den sätter sig. Derpå silar man densamma genom en duk, renar 1 14 ℔ socker, blandar saften dertill och sammankokar båda delarne till honungs tjockhet. Denna saft gjuter man genast på bränwinet, sedan man förut borttagit skalen och filtrerat detsamma. Sedan låter man det ånyo stå 14 dagar eller 3 weckor i wärmen, omskakar det flitigt samt filtrerar det ännu en gång genom läskpapper. Skulle det ock i början wara grumligt, klarnar det dock småningom och antager en wacker färg. Äfwenledas kan man bereda denna
Essans af Gröna, omogna Pomeranser,
om man skär desamma i 4 delar, till 2 näfwar af dem gjuter ett stop spiritus vini eller åtminstone godt Franskt bränwin, och låter det under ofta förnyad omskakning, stå 14 dagar i solskenet eller på något annat warmt ställe- Denna essans är så stark, att den ej kan drickas utan uppblandning med annat bränwin.
Det gifwes ännu åtskilliga drycker, som här torde stå på sitt rätta ställe; ty ehuruwäl desamma ej beredas af pomeranser, så ega de dock pomeranssmak, och äro kända under egna benämningar. Den första kallas
Populo.
En tredjedels kanna godt hwitt win, 5 till 6 jumfrur spiritus wini och 1 ℔ till 4:de eller femte graden[1] kokt socker giutas jemte 3 skedar pomeransblomwatten uti ett kärl, hwartill jemwäl läggas 2:ne afskalade och i små bitar skurna renetter. Denna blandning ställer man i solskenet eller på ett annat warmt ställe och filtrerar den efter 24 timmar.
- ↑ Se Bihanget i slutet af boken.
