Hoppa till innehållet

Sida:Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen-6 upl.djvu/292

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
284
Bihang.

hackadt swinkött tre marker späckfläsk, skuret i små tärningar. Emedlertid sättes alla bortskrädda senor, benskärfwor och swålar på elden i litet watten, att koka till en stark bouillon, som silas och ställes till andra dagen att kallna. När korfwen skall göras, lägges köttet och fläsket tillsammans och uppblandas med fint salt, stött starkpeppar och stötta neglikor, efter smak, samt den kalla bouillonen, hwaraf flottet bör wara wäl aftaget. Nu stoppas korfmaten uti wäl rengjorda ox- eller swin-blåtarmar. Sedan förwaras korfwen antingen färsk i iskällaren, eller ock kokas en lake af salt och watten, som slås kall öfwer korfwen. När deraf skall nyttjas, wattlägges den några timmar förut.

N:o 606. Sylta af Swinhufwud.

Hufwudet klyfwes nätt med en hwass yxa, lägges ett dygn i friskt watten, hwarefter det kokas tills det blir så mjukt, att fingret går lätt genom swålen; då tages det upp, och, medan det är warmt, bortskrädes allt odugligt; derefter sönderskäres köttet och fläsket på hufwudet i tärningar, som läggas i en kastrull, med ett godt qwarter af det spad, hwari hufwudet kokat, ett par matskedblad kryddättika, samt salt och peppar efter smak; detta får tillsammans koka en qwart timma. Emedlertid lägges swålen, som bör wara så hel som möjligt, i en servet, utbredd uti ett djupt fat, hwari alla tärningarna slås; serveten hopbindes med segelgarn mycket hårdt och sättes på ett tennfat

med