Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Sound och uthärdade lyckligt alla de vedervärdigheter, som åtfölja sjösjuka och utfodring på mellandäck. Han var gråblek och utsvulten, men det oaktat lika oförskräckt som alltid, då han gick i land i Dyea en dag på våren. Tack vare omkostnaderna för matförråd, hundar och utrustning samt avgifter till två stridiga styrelser fick han emellertid snart klart för sig, att Nordlandet var allt annat än ett Mekka för en fattig man. Han såg sig därför omkring efter en hastig skörd. Mellan kusten och bergspassen funnos många tusen ivriga pilgrimer. Och dessa pilgrimer företog sig Montana-Kid att exploatera. Först höll han faraobank i ett spelskjul av furubräder; men en obehaglig nödvändighet tvingade honom att överge detta näringsfång, som endast blev en övergående episod i hans liv, och han begav sig ånyo ut på färdvägar. Sedan drev han affärer med hästskosöm och sålde sådana till det fastställda priset av fyra för en dollar, tills den oväntade ankomsten av hundra lådor eller så förstörde marknaden för honom och tvingade honom att sälja ut sitt lager med förlust. Efter detta slog han sig ned i Sheep Camp, organiserade en trupp lastkarlar och lagade att transporten sprang upp med tio cents per skålpund på en enda dag. Till bevis på sin tacksamhet togo dessa karlar hans faraobord och rulett under sitt beskydd, och där blevo de raskt av med det de hade förtjänat på sitt arbete. Men hans kommers florerade för raskt för att kunna tolereras länge; en natt överföll man honom, brände upp hans skjul, delade spelbankens kassa och körde honom ut på vägen med tomma fickor.