Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Dawson eller också har ni färdats över den sista isen. Är detta ert läger?» Han såg bortåt hennes voyageurs, som hade lägrat sig i en krets omkring en eld ute i det fria, medan han höll upp dörren för att hon skulle stiga in.

»Jag kom hit upp över isen från Circle City i vintras», fortsatte han, »och så slog jag mig ned här för en tid. Har gjort en del spaningar efter guld vid Henderson Creek, och om de slå fel, har jag tänkt att i höst pröva lyckan uppåt Stuart River.»

»Ni är inte mycket förändrad, eller hur?» frågade hon helt plötsligt med ett försök att tvinga samtalet in på mera personlig grund.

»Litet mindre fet kanhända, och litet mera muskler. Vad tycker ni?»

Men hon ryckte på axlarna, och i det matta ljusskenet betraktade hon den indianska flickan, som hade tändt upp eld och höll på att steka stora bitar älgkött, blandade med tunna fläskskivor.

»Uppehöll ni er länge i Dawson?» Han sysslade ivrigt med att sätta fast ett skaft av björkträ på en yxa och gjorde sin fråga utan att lyfta på huvudet.

»Å, några dagar», svarade hon, fortfarande med ögonen fästade på flickan och nästan utan att höra vad han sade. »Vad var det ni frågade, Dave? I Dawson? Jo, där var jag en månad, sedan var jag glad att komma därifrån. Mannen i de arktiska trakterna är mycket naiv, som ni vet, och litet för kraftig i sättet att uttrycka sina känslor.»

»Måste ju vara det i så nära förbindelse som han står med jorden. Med resårsoffan hemma lämnar han allt konventionellt bakom sig. Men ni har valt