Sida:Hemligheterna på Stokesley 1870.djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
127

"Men jag vet det, Harry," försäkrade David. "Det är åttionio pence och en farthing i Toby Fillpot, och med hvad vi tillägga i dag, blir det hundratjugotvå pence och en tårtning.

"Du hade ej rättighet att se efter," sade Sam.

"Jag såg ej efter," svarade David förargad. "Först hade vi fyratioåtta pence, och så gaf Susanna tre, det gör femtioen." — Han skulle hafva fortsatt på detta sätt, som en riktig räknemaskin, och räknat i hufvudet, om de andra haft tålamod att höra på, men Annie och Johnnie voro mycket angelägna, att pengarna skulle framtagas och uppräknas i deras åsyn. Henry förklarade häftigt, att det var emot reglorna, och att små nyfikna ungar icke borde få sin vilja fram.

Men de öfriga voro också nyfikna, och Sam sade, att det vore bäst att se efter, huru mycket de hade, så kunde de bedja Purday köpa ett svin för hela summan, som de samlat, och dessutom önskade han att få slut på saken, ty han tyckte det var tråkigt, att aldrig hafva några pengar.

"Det är ej rätt!" ropade Henry häftigt. "Det är emot reglorna. I skolen inte få mina sex pence, det skall jag säga er, och jag tänker inte stanna här inne och se på, när ni tar fram pengarna."

"Det är ingen, som håller dig qvar här," sade Sam.

"Jag visste ej, att det var några reglor," sade en af en flickorna; men Harry hade redan gått sin väg.

"Harry har bara lagt dit fyra och en half pence," sade David, derför kan man ej undra på, att han skäms. En sådan stor gosse, som har sex pence i veckan! Men om han inte ger oss sina sex pence, så kunna vi ej köpa svinet."

"Bry dig ej om det, vi kunna ju nästa vecka få det, som fattas," sade Susanna.

"Nå, hvem vill taga ner Toby?" frågade miss Fosbrook, i det hon läste upp den ena glasdörren och drog rigeln från den andra, bakom hvilken sparbössan stod.