14
"Vill ni också bidraga, miss Fosbrook," frågade Susanna, knäppande ihop sina händer.
"Jag vill gerna vara med, ifall I nöjen er med dessa tre pence i silfver. Jag tycker ej det är rätt af mig, att gifva mera, ty allt, hvad jag kan undvara, behöfs så väl der hemma."
"Hvad ska vi få till sparbössa," sade Harry, seende sig omkring.
"Jo, jag vet," utbrast Susanna. "Här i dockskåpet står Toby, låt oss lägga det in i honom."
Det så kallade dockskåpet var ett gammalmodigt skåp med glasdörrar, i hvilket några ömtåliga dockor och andra kuriositeter, leksaker, allt för sköra att handskas med, voro uppställda i god ordning, och hvarifrån de aldrig uttogos, utom när något af barnen var illamående och måste stanna ensam inom hus.
Toby Fillpot var en present af madam Freeman. Det var en stor mugg, föreställande en gubbe med en röd rock, svart hatt och hvit väst, mycket korta ben och halfstöflar. Öppningen på muggen var ofvanpå hufvudet, och i denna inkastades nu alla silfver- och kopparslantar, som de insamlat, hvilket tillsammans utgjorde omkring fyra shillings.
"Miss Fosbrook, ni får ej vara så noga med plikten," sade Johnnie i en smeksam ton.
"Jag hoppas, att ej behöfva vara noga," svarade hon, "men jag kan ej lofva eder, att få slippa plikta. Jag tycker, att när I nu veten, hvilket godt bruk I kunnen göra af edra penningar, skolen I taga er bättre till vara för att förlora dem."
"Ja," sade Johnnie bedröfvad.
"Det är då väl, att jag aldrig behöfver plikta!" utropade Harry glädtigt.
"Utom när du springer uppför trappan med smutsiga kängor," sade Sam.
"Åh, men det är ju icke smutsigt nu."
"Låt mig få se, hvad är det för öfverträdelser, för hvilka plikt kan åläggas er?" sade miss Fosbrook.
