28
han skall lefva evinnerligen; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda."
Så stafvade David med mycken svårighet, der han stod bredvid miss Fosbrook på söndagsmorgonen.
"Miss Fosbrook."
"Hvad vill du, mitt barn?"
"Miss Fosbrook?"
"Nå-å?"
"Är det barmhertigt att vilja köpa ett svin?"
"När man gör det, som är rätt och godt, gör man ett barmhertighetsverk," svarade miss Fosbrook, litet förargad åt det fnissande, hon hörde i andra ändan af rummet.
"Davy tror att svinet står i psalmen," sade Sam.
Han var en af dem, som sätta sin stolthet i att säga sanningen rent ut, och detta gjorde han ofta, utan att bry sig om, att han sårade andras känslor. Han gjorde det ej af elakhet — och då Susanna genmälte: "retas ej med David, han kan ej tåla det," så teg han strax. Emellertid var det onda gjordt, ty då miss Fosbrook sade, att hans önskan att hjelpa den fattiga qvinnan utan tvifvel vore en mycket god tanke, och att det vore rätt, att han bad om hjelp till att verkställa den, då blygdes David och ville ej lyssna till, hvad hon sade. Men talet om svinet hade stört mr Henry, hvilken tillika med Annie satt vid fönstret och lärde sig en psalm. Han började att beskrifva, huru tung sparbössan skulle blifva af de myckna pengarne, och att han tänkte gå med Purday till marknaden och hjelpa honom, att välja ett svin och fösa hem det.
"Du kommer snarare att vara honom i vägen," mumlade Sam.
"Dessutom skulle inte pappa tillåta dig det," tillade Bessie, men Harry behagade ej höra på henne, utan fortsatte att berätta, huru svinet skulle springa ifrån Purday och in i ett pepparkaksstånd, hvaråt Annie gapskrattade, och huru Harry skulle vara den första att hindra det, och skulle hoppa upp på dess rygg och rida ifrån marknaden, hållande svinet i öronen. Sedan
