Sida:Historietter.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

DUGGREGNET


Jag hoppas nämligen, att de då allesamman skola förgöra hvarandra och sig själfva. Det förefaller mig, som om våra intressen — eljes så vidt skilda — här för en gång skulle kunna finna en beröringspunkt; hvilket råd har du att gifva mig?»

Djäfvulen bet eftersinnande i spetsen af sin svans.

»Herre,» svarade han slutligen, »din visdom är lika stor som din godhet. Statistiken utvisar, att det största antalet brott begås om hösten, då dagarna äro mörka och himlen grå och jorden ligger svept i regn och dimma.»

Den gode guden grubblade länge öfver dessa ord.

»Jag förstår,» sade han slutligen. »Ditt råd är godt, och jag vill följa det. Du har goda gåfvor, min vän, men du borde använda dem bättre.»

Djäfvulen log och viftade på svansen,

115