Sida:Historietter.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

NATTVARDENS SAKRAMENT


sina ord till mig, »hur gammal är egentligen den unge mannen? Har han gått fram till Herrans hel... till nattvarden?»

Jag kände, att jag blef blodröd. Jag hade glömt, att det fanns en präst i sällskapet.

»Ja-a,» stammade jag nästan ohörbart. »Jag har gått och läst i vinter.»

»Jaså,» svarade den gamle prästen, medan han långsamt rörde i sitt toddyglas.

Och han tillade utan att se upp, med en röst, som fyrtio års medlarekall mellan Gud och världen hade präglat med öfverseendets och fördragsamhetens milda ton:

»Fortsätt, kära bror. Ursäkta att jag afbröt.»



20