Sida:Historietter.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

SPLEEN


du helt säkert icke skulle blifva lyckligare af att veta — och riktade i stället mina ansträngningar på ett schackproblem i fyra drag. Men då mitt skarpsinne visade sig otillräckligt äfven för detta, slungade jag schackbrädet ut genom fönstret i hufvudet på en gammal man med träben, för hvilken döden endast var en välgärning, och kastade mig därefter ut i världsvimlet, föraktande mig själf.

Kvällen var varm och klar och underbart stilla. Midt öfver slottet stod månen rund som en gammal präst, gulröd och sagolikt stor. Ljudet af människornas steg mot gatläggningen liknade pickandet af tusen ur och kommo mig att rysa till vid tanken på den snabbhet, med hvilken sekunderna runno bort ur mina händer ... En spårvagn ilade förbi: jag kastade mig upp i den och åkte ringlinien rundt några gånger. Denna förströelse har nämligen en

70