Hoppa till innehållet

Sida:Historietter.djvu/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

SPLEEN


»Ni har rätt,» svarade han slutligen. Ni har gifvit ord åt hvad jag länge har anat. Tack, hjärtligt tack.»

Han skakade min hand med rörelse och fortsatte:

»Ni har vältat en sten från mitt bröst. Ingenting är obehagligare än att känna sig svårmodig utan att veta hvarför. Men nu är det öfver, och ni har gjort mig en stor tjänst. Låt oss nu göra sällskap ut och supera.»

Detta nya uppslag tilltalade mig ur flera synpunkter. Visserligen kunde jag icke erinra mig mannens namn, men jag har sedan länge lärt mig att se bort från oväsentligheter; och hvad betyder ett namn?

Vi hoppade alltså ned från spårvagnen och upp i en droska och körde i vansinnig karriär bort till ett litet utvärdshus långt ute på landet. I detta idylliska näste fördrefvo vi tiden genom att äta sill, rädisor och färsk potatis

73