Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
77

Presbyterianer, Dissenters och Qwäkare blifwit förblandade, hwilka allesammans lika hårdt döma om spel i gemen, samt mera söka förmögenhet än vällust. Uti de öfrige, wet man föga mer af Musik, än den, som roar några små sällskaper, oagtadt deras inbyggare äro nog wällustige. [1] Deremot äro de Romerske Catholske Colonier något upöfwade i konsten, och hafwa en så oinskränkt Musik, som är wanlig i deras Fädernesland. Wid den så kallade Hernhutiska Församlingen, särdeles Clostret Bethlehem i Pensylwanien, är Musik och sång i nog wärde, hwarföre der ock träffas åtskillige nyare Instrumenter både af Waldthorn, Fleut-Traversier, Violer m. fl. som widare berättas i Prost. Acrelii beskrifning öfwer America p. 507. Et Klockspel ankom 1757 til Philadelphia, och upsattes der på Högkyrkan, bestående allenast af 4 klockor, ibland hwilka den störste skal wäga omkring 20 skeppund. Men wi lemne desse widsträckte anmärkningar, och skynde til

  1. I Kalms Amer. Resa 3 Tom. p. 6. nämnes Chalumet de paix, en frids pipa, som brukas wid strids slut, gjord af sten, hwars wärde skall anses lika med Silfwer. I Holms beskrifning om Nya Swerige p. 148, berättas om Americanernas ringdansande under sång och frögdeskri, hwarjemte de slå på et bräde, iholig stock eller tort skinn. Der säges, at under sådan dans, stå twenne midt uti, som hålla ordning, sjunga, och i agt taga någon slags tact. o. s. w. Wid de dödas grafwar anställes klagogråt i tre månader.