af begge slagen. Antingen gifwa de förstnämde klang genom tangenters nedtryckning, då fjädrar eller små bleckskifwor (crepiner) röra strängarne, eller ock, bekomma de liud genom knäppning med fingren; en stor del af de öfrige spelas med särdeles slags pennor eller stråkar. Monochordium med en sträng, som först blifwit giordt til at söka tonernas förhållande och proportioner, har gifwit anledning til upfinning af flere Instrumenter och tjenar ännu til rättelse wid stämning: Clawichordium skal der efter blifwit bekant, såsom det första med tangenter, och i början haft 20 metall strängar, men det föregifwes, at en Boethius sedan skal ökat samma med flere semitoner, hwarigenom ock wåre brukelige Clawer upkommit, som dock intil sednare tider behöft och fått förbättringar. [1] Arpichordium har från äldre tider warit bekant, men, 1724 är Clav d’Amour en ny uptäkt af Silberman i Dresden. [2] Spinet och
- ↑ Namet är tagit af detta Instrumentets beqwäma inrättning, som för dess fullkomlighet äger mycket wärde. Om beskaffenheten af de Gamlas Clawer, samt project til någon ändring i Clawerets läge, kan läsas 1762 åra Lärd. Tidn. N:o 10, 12, 18. &c. samma års Weckoblad: N:o 30, 61 och följande.
- ↑ Clav d’Amour är ock en förändring af Clawer, som fått namn af dess angenäma klang, liksom flere Instrumenter, med någre särdeles förbättringar, lånt namn af Amour, e. g. Hautbois d’Amour, Viola d'Amour, o. s. w. Clav d’Amours-strängarne
