med 4 til 5 Chor, hel platt, brukas mäst i Italien på Comœdier; desse gifwas ymsom både med stål och tarmsträngar. Lyror förekomma ock af flere slag. Utom de så kallade Bond-Lyror (Lyræ Rusticæ) med 4 strängar, som äro nog ringa at anse, och genom wefning få et brummande ljud, märkes stora Italienska Lyror, (Lyra Lyroni,) som til skapnad likna Viol de Gamb med 12 til 16 strängar, samt de mindre med 7 strängar, som äro ibland de älsta Instrumenter, fordom bekante under flere namn alt efter antal af strängar [1] . Angelika är en Lut-art, men lättare at spela, likaså Calichon, med 5 enckla strängar, stämd som Viol de Gamb. Cetera Tedesca med 10 strängar är i Tyskland bekant, och har likhet med Luta. [2] Mandolino och Mandola skola wara i bruk i Italien, såsom uråldriga Instrumenter. Mandolino har 5 Chor
- ↑ Af Lyror kunde upräknas många förändringar, e. g. Lyra de Bracio, Lyra Lesbiæ, Lyra Octacordis, pentachordis o. s. w. men sådane äro dels mindre allmänna, dels ock til inrättningen obekante.
- ↑ Ännu torde flere besträngade Instrumenter kunna anföras, såsom; Alto-Basso, hwilket ger klang genom påslagning, men hwarjämte tillika blåses såsom på Fleut. Pantaleon och Rastellum äro äfwen sågra särdeles inrättningar, men deras beskrifning saknas. Jag har och nyligen sedt et strängspel, gjordt som en Flygel, fast utan tangenter, hwilket gafs namn af Cymbal, och spelas såsom Hackbräde.
