Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
94

hwarwid likwäl fodrats föga konst til spelning, innan wetenskap, smak och insigt hunnit upodlas. Någre hafwa orätt welat påbörda wåre förfäder, at, ehuru de wid dants och andre tilfällen haft behag för Musik, skola de likwäl under tiden wisat särdeles föragt emot Spelmän, men sådant kan icke räknas dem til last, ty hwad i gamla Lagar nämnes om Spelmän och lekare, bör icke förstås om andre, än sådane som struko Landet omkring, och med allehanda gyckleri jemte obehageligit spelande sökte bedraga eller tigga, såsom ännu sker i flere orter; [1] hwarföre äfwen litet eller intet gafs i böter om en sådan Spelman blifwit slagen eller dräpen; et bewis af den tidens Barbarie, grofwa smak och seder. [2] Deremot hafwa äfwen de gamla, wetat sätta wärde på Musik, och det så långt, at ock Konungar deruti låtit sina barn underwisas [3].

  1. Se Solanders förtal til Kellners trogna underrättelse Om General Basen, och v. Dalins Hist. 1sta D. p. 281.
  2. I Westg. Lag. Barda (Såra) Balk. 7. Fl. och Östgöta Lag. Drapa Balk. 18 Fl. beskrifwes denne besynnerliga Rättegång. Konunga och Höfd. Styr. 3. Balk. 47. § bjuder äfwen at Löddara och Lekara, icke böra älskas och födas. Jemförs Ihres Gloss. p. 91. så är tydligt, at lekare i denne bemärkelse warit gycklare och Comoedianter.
  3. Se Stephani notæ in Sax. Grammat p. 86. Wid Nordiska Drottars måltider brukades ock Musik, sådan omtalas i Heims Kr. T. 1. pag. 521.