Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
96

Rytteriet både Pukor och Trumpeter [1]. Det anseende hwaruti Swenska Krigsmagten då sattes, witnar, at den måste warit försedd med alla de prydnader och Fält-Spel, som samtida folks Armeer då nyttjat. Wid Konung Erics kröning skulle Musikanterne hafwa gul drägt, och som många utlänningar då i Riket inkommo, måste Musiken, såsom andre Krönings anstalter warit förträfflig, åtminstone i Swerige owanlig, hwartil icke litet bidrog samma Konungs tycke för konsten. Fackeldants skal ock då alraförst blifwid anstäld wid Hofwet [2]. I allmenhet bibehöllos dock gamla seder i orterne at blåsa på Ludrar och horn, som äfwen skedde af qwinfolk [3]. Ibland Allmogen hafwa Säckpipor, Nyckelgigor och Sot-Harpor, Lång- och knafwer harpor då redan warit i bruk. [4] Uti Konung Johan III tid tyckes

  1. Jemför v. Dalins Hist. 3 D. p. 589.
  2. Se äfwen härom v. Dalins H. 3 D. p. 534.
  3. Wid Nils Stures föragteliga intog i Stockholm 1566, hördes sådan Musik med Horn af qwinnor.
  4. Seden at spela in steken på Bond-bröllop är urminnes. Om de gamlas Bröllops seder, lek, spel och dans, berättas åtskilligt i v. Dalins Hist. 1 D. p. 285, likaså i C. W. Strangs afhandling om Prakten i Swerige. Violer äro i Norrland allenast bekante sedan förra hundratalet. I fläste orter bibehålles ännu ibland Allmogen någre af forntidens Instrumenter såsom Långspel, Harpor, Säckpipor, Fidlor m. m.