fordom genom sina Propheter, särdeles Dawid, detta ämne talat, bör således, lämpadt til wåre tider, blifwa et säkert förswar emot alla wrånga inkast, hwarmed hatare af andelig sång och spel kunna oss oroa. Wår Frälsare sjelf har, under sin wandring, wid flere tillfällen, lemnat påminnelse om wår pligt at tacka och lofsjunga den Högsta; [1] dock, ehuru han i synnerhet lärde, at wi böra göra det i Andanom och sanningen, (Joh. 4:24.) finne wi likwäl af dess befallning: (Matt. 22:21.) at gifwa GUDi det GUDi tillhörer, huru wår anda, Själ, kropp och alla krafter, (hwarunder Ton-konsten och Musikaliske wetenskapen billigt må räknas,) böra upodlas och upoffras til Skaparens ära, och således de gåfwor, som oss blifwit förlänte, hwarken nedergräfwas eller missbrukas. Hade nu Musiken i Gamla Test. warit HERran behagelig, huru mycket mera måtte icke förstlingen af Nya Test. sång och musik wid Frälsarens födelse, som
- ↑ Matth. 26:30 och Marc. 14:26. berätta huru Frälsaren med sina Lärjungar sjungit Lofsången, som efter de Lärdas mening, warit det wanliga Halleluja, Ps. 113 med 118. (Se pag. 12.) Om det härliga Hosianna wid dess intog i Jerusalem läses i Matth. 21:9.
Test. dels såsom af GUD sielf genom Moses införde wid Lewitiske Gudstjensten, dels ock, såsom af honom sedan befalte, samt genom Propheterna och Dawid, Salomo och flere Konungar förbätrade. Se pag. 8. &c. &c.
