§. 3. De förste Christnas Gudstjenst war i början mycket inskränkt, särdeles så länge drögde, innan ständige Kyrkor kunde upbyggas, hwarföre ock de Trogna, som då måste utstå många förföljelser, woro nödsakade i enskilde hus, ofta i all tysthet och hemligt träda tilsammans, at förrätta sin Gudstjenst. [1] Innan Lärjungarne och Apostlarne på Pingestdagen fått den Helige Anda, woro de en tid i Templet, prisade och lofwade GUD, (Luc. 24:53.) men sedan gingo de ut kring hela Werlden at förkunna Ewangelii Lära. De fingo då icke nyttja andra beqwämligheter, än tid och omständighet medgåfwo, hwarföre, ock som dessutan, både hedniske mörker och Nådenes ljus i många orter länge woro blandade, så drog det nog långt ut på tiden i flere Länder, innan Christendomen kom til stadga. Olika begrep hos de förste Christna om sång och Musik, hindrade äfwen märkeligen dess utöfning. Någre höllo före, at Musiken i Gamla Testam. endast war en Mosaisk stadga, och såsom ibland andre förebilder räknad, borde uphöra wi Christi ankomst, ehuru så wäl Dawid som Salomo, Hiskias och flere derwid gjort de störste inrättningar, och tydligen säges i 2. Chrön, 29:25. at derom war HERrans bud genom des
- ↑ I Ps. 65:2. tyckes ock derom wara Propheterat.
