Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/155

124

Jerusalems Tempel, som något efter Christi tid behölt sina Musikaliske inrättningar, och äfwen wisse Musikaliska utöfningar, ingen annan Kyrko Musik på någon tid warit bekant. ^[1] Widare om de första Christnas Gudstjenst kan läsas i Dompr. Bälters Kyrko-Ceremonier. ^[2]

↑ Dionysius Areopagita som förmenes hafwa lefwat i 1 Sæculo, utgifwit en afhandling de Hierarchia Coelesti & Eckleliastica, och säges warit Pauli Lärjunge, som nämnes i Apost. 17:34 påstår: at både Musik och sång wid dess tid warit bruklig i de Orientaliska Kyrkor, ehuru andre sådant neka. Plinius som lefde först i 2 Sæc. säger: at de Christna, wid sina sammankomster, allena siungit Psalmer Christo til ära. Det samma berättar sedan Tertulianus, Eusebius m. fl.
↑ Sättet at siunga war icke altid enahanda, stundom söng en enda person, under tiden hela menigheten, som war den äldsta sång och kallades Symphonia. Sedan eller i 4 Sæculo delades Församlingen i Chorer, som söngo til skiftes, hwilken sång feck namn af Antiphona och Responsoria, dock war ej owanligt, at en person söng första delen af wersen och alla instämde wid slutet. (Jemför Bälter K. Cerem. p. 365). Sådan sed at siunga Tron och wisse Psalmer til skiftes, har äfwen warit antagen i Swerige. I Skara Stift skal Biskop Swedberg förnyat samma inrättning, som doch sedan der kommit ur bruk. I Dal-Resan pag. 206 har jag anmärkt wid Elfdals församling såsom något sällsamt, at jag der hört män och qwinnor siunga en del Psalmer skiftewis. På någre ställen i Wermland skall sådant ock wara wanligt. (Se Psal. 67:7.)

[1] Dionysius Areopagita som förmenes hafwa lefwat i 1 Sæculo, utgifwit en afhandling de Hierarchia Coelesti & Eckleliastica, och säges warit Pauli Lärjunge, som nämnes i Apost. 17:34 påstår: at både Musik och sång wid dess tid warit bruklig i de Orientaliska Kyrkor, ehuru andre sådant neka. Plinius som lefde först i 2 Sæc. säger: at de Christna, wid sina sammankomster, allena siungit Psalmer Christo til ära. Det samma berättar sedan Tertulianus, Eusebius m. fl.

[2] Sättet at siunga war icke altid enahanda, stundom söng en enda person, under tiden hela menigheten, som war den äldsta sång och kallades Symphonia. Sedan eller i 4 Sæculo delades Församlingen i Chorer, som söngo til skiftes, hwilken sång feck namn af Antiphona och Responsoria, dock war ej owanligt, at en person söng första delen af wersen och alla instämde wid slutet. (Jemför Bälter K. Cerem. p. 365). Sådan sed at siunga Tron och wisse Psalmer til skiftes, har äfwen warit antagen i Swerige. I Skara Stift skal Biskop Swedberg förnyat samma inrättning, som doch sedan der kommit ur bruk. I Dal-Resan pag. 206 har jag anmärkt wid Elfdals församling såsom något sällsamt, at jag der hört män och qwinnor siunga en del Psalmer skiftewis. På någre ställen i Wermland skall sådant ock wara wanligt. (Se Psal. 67:7.)

[1]

[2]