§. 4. Om Kyrkmomusiken i de 3 Första Sæculis gjöres derföre sådan anmärkning, at den samma då warit såsom nyttig och upbyggelig ansedd, men ej kunnat allmänt wid Gudstjensten införas. Tio stora förföljelser som de Christna i alla orter då utstodo, hindrade denne tid Församlingen, så med Kyrkobygnader som stadgande af utwärtes Kyrko-Ceremonier, [1] ehuru icke desto mindre Christi bekännare alt mera tiltogo och förökades midt under de swåraste blodbad, ty wi wete, huru på desse 300 år eller under Hedniska Kejsare wäldet i Rom, Ewangelii Läras wisshet befästades genom flere Martyrers död. Det war således icke underligt, om många nyttige inrättningar måste upskjutas til påföljande tider, såsom mera fridsamme. Men at de trogne til enskilt andagt
- ↑ Wid slutet af 2 Sæculo, inwigdes först wissa hus (κυριακὰ) til de Christnas Gudstienst, hwaraf sedan Kyrkor upkommo, men desse woro släte bygnader, utan något anseende eller prydnad. Deras andagt förrättades med twagne och utsträkte händer emot öster, i den heliga skrifts läsande, med böner och siungande, men alt utan konst, hwarom, utom flere, må läsas i Hübners och Benzelii Kyrko Histor. Af de Trognas sammankomster nattetid under förföljelsen, hafwa ock någre då brukelige sånger fått namn Lucernates. Redan i 3 Sæculo förkastades all andelig sång af de så kallade Hierarchitæ. Se Ryzelii Orgw. inwig. Predikan tryckt 1733.
