öfwat Musik, och deruti warit wäl förfarne, behöfwa wi ej twifla.[1]
§. 5. I det 4 och 5 Sæculo, finne wi Församlingens tilstånd i utwärtes måtto mera roligt, hwilket särdeles må räknas ifrån Constantinus Magnus, den första Christne Kejsare, wid början af 300 åratalet, emedan han skyddade Christna Läran i alla sina Länder. Ifrån denna tid, begyntes med präktige Kyrko byggnader och andra prydeliga inrättningar i Församlingarne. [2] Häraf fölgde, at ock sångkonsten märkeligen begynte stiga, särdeles efter det stora mötet som hölts i Nicäa år 325, sedan med Kyrko-Diciplin och ordning wid Gudstjensten hade kommit til mera stadga, både i Öster- och Westerlandet, hwarest nu Kyrkostater efter orternas Politiska delning woro inrättade [3]. Ibland de förträffelige Lärare som
- ↑ Justinus Martyr som lefde A. C. 160, och Clemens Alexandrinus en Africanisk Kyrko-Lärare, 40 år sednare, gifwa dertil anledning i sina skrifter.
- ↑ Eljest påstås af någre, at allmänne Kyrkor i wissa orten redan warit bygde i 4 Sæculo, såsom i Arabien, Spanien, Skottland, i Paris och flerestädes i Gallien.
- ↑ Fast Öster och Westerlandet då hade sina särskilte Præfecturer, som innefattat 4 Primates eller Patriarker, nemligen öfwer Rom, Antiochien, Jerusalem och Alexandrien, bibehölts dock gemenskapen emellan den Grekiske och Latinska Kyrkan, til dess förändringen upkom, som förordsakade Påfwiska
