församlingens tjenst sammanskrifne Psalmer, och säges at sången i dess tid blifwit mera regelbunden. För Musiken hade han et särdeles behag, som dess skrifter märkeligen utwisa [1]. Ibland Grekiska Kyrkans Lärare wid denna tid, woro Gregorius Nazianzenus i Constantinopel, [2] och Basilius Biskop i Capadocia, som äfwen i sina skrifter [3] sätta mycket wärde på Andelig sång och Musik. Men härwid erindras, huru alt som sångkonsten begynte upöfwas, Lärarena funno nödigt at påmina om bibehållande af anständig alfwarsamhet dermed i Kyrkorne, och kunde således ej tålas, at weklig flyktighet ifrån Theatern der infördes, emedan man altid hade mera afseende på Själens uplyftande til GUD, än örats förnöjelse, hwadan ock åtskillige Kyrkans Fäder
- ↑ Denne Augustinus som warit Biskop i Hippo och dog 430, säger på et ställe: Nihil ita proprie in terris repræsentat statum cælestis habitationis, ut alacritas laudantium Deum. Och annorstädes: Consuetudinem canendi probat Ecclesia, ut per Oblectamenta aurium infirmus animus ad affectum pietatis assurgat. Lib. X Confess. Cap. XXXIII.
- ↑ Nazianzeni utlåtelse förtjenar ock anföras: Cætere artes tantum muti præcones sunt Magnificentiæ Dei, sola vero Musica cantu & voce cum dicta tum facta Dei Celebrat.
- ↑ Basilius i Epist. til Gregorium frågar märkeligen: Quid beatius esse poterit, quam in terra tripudium Angelorum imitari?
