Den här sidan har korrekturlästs
131
före, at den ej blifwit antagen wid offenteliga Gudstjensten, förr än efter 800 åratalet.[1]
§. 7. Wid 9 och 10 Sæculo, eller sedan Påwiska wäldet begynte synas, kom ej allenast Gudstjensten utan ock Ceremonier sång och Musik at blifwa mera lysande. Kejsar Carol. Magnus hade redan i sin tid, (något efter 800) låtit påbjuda, at alla församlingar skulle sjunga såsom i Rom. Han säges warit stor kännare af den tids Musik, och berättas på flere sätt upbragt både Politisk och Andelig eller Hof- och Kyrko-Musik, så at begge ifrån honom räkna et nytt tidehwarf. (Se p. 53.) Dock som Christenheten nu begynte erkänna den sielftagne Påfwiska myndigheten, jag menar underkasta sig mennisko stadgar och påbudne
- ↑ Redan i 5 Sæculo skedde Bröllops Ceremonier i Kyrkorne, och wid sådane tilfällen anstältes Musik. Wid begrafningar hördes ock den tiden klage-sångerskor. Se Hübners Kyrko Hist. p. 181. Af Ertman Neumeisters Geistliches Abel p. 68. bewises, at på mötet i Lerida i 6 Sæculo, Musik i Kyrkor och hemma i husen blifwit förbuden ifrån Septuagesima och til Påsk, samt i Adwentet, at Församlingen måtte bättre kunna bereda sig til de förestående Högtider. Någre påstå, at Påfwen Witalianus i Rom, i medlet af 7 Sæculo, alraförst infört Instrumental Musik wid Gudstjensten. Efter honom skall Leo II på 680 talet, såsom stor älskare af sång och Musik, derwid gort åtskillige förbättringar. Han hedras eljest mycket för sina andelige Sånger och Concerter.
