widskeppeliga Ceremonier, så kom Ewangelii ljus i de Europeiska orter, der det tilförene klart brunnit, at alt mera förmörkas, så at Helgons tilbedjande, Aflats bref och Själa mässor sattes i bruk, hwarwid Roms anseende fordrade, för at än kraftigare förblinda de enfaldigare, at låta förrätta sång och Mässan på Latin, och således, icke allenast dermedelst införde största missbruk i Församlingarne, utan ock, igenom wälljudande Musik, som förnämligast bort upöfwas och utwidgas til den Högstas lof, gjorde Påfwiska inrättningar mer lysande; men sådant har dock icke fått förringa Musikens egna wärde, fast mera säges ännu, at i Catholska Kyrkor deras präktige Musik och sång icke utan andagts rörelser skall kunna afhöras. Wi böre således om denne ädla konst icke fatta andre tankar, än oss som Christna anstå, och efter alla af GUD oss förlänte gåfwor äro i sig sielf gode, må wi allenast förkasta missbruket deraf, men behålla och rätt nyttja hwad oss til upbyggelse och upmuntran tienar. På fläste ställen i Europa hade man äfwen wid denne tid Musik och sång i Kyrkorne. [1] I
- ↑ Abboten Notgerus af Schweits, säges författat åtskillige andelige sånger, dem Påfwen Nicolaus omkring år 860 tillåtit i Kyrkorne få nyttjas, han har ock Componerat N:o 163 och 164 af wåre psalmer. I Bälters Kyrk. Cer. p. 363 nämnes en Notgerus såsom upfinnare til de så kallade Sequentier, men föres til 13 Sæculo. Alt som
