Den här sidan har korrekturlästs
135
som sielfwa Christendomen, kommit i största missbruk, fordrades nödwändigt, at altsammans, til den Högstas ära och Församlingarnas upbyggelse, skulle åter sättas i rätt skick och ordning. GUDs mannen Luther, som så märkeligen utfört det stora Reformations werket i Tyskland, bör ock härwid ihogkommas för sitt bemödande, at underwisa Christenheten om Musikens förträfflighet, och wärde, samt dess rätta bruk och nytta i Församlingen. [1] Igenom
- ↑ I sina Tisch-Reden p. 411, säger Doct. Luther. Jag har altid älskat Musiken; hwilken som kan denna konst, är af god böjelse, skicklig til all ting; men jag kan ej tola dem, som föragta Musiken, såsom Swermare giöra. Widare påstås: At näst GUDs ord, intet gifwes så priswärdt och berömligt, som Musiken, samt, at den som har ingen lust och smak derföre, och genom et så skönt underwerk icke blifwer rörd, måste wisserligen wara en grof och ohöflad Menniska, som ej är wärd höra angenäm Musik, utan åsna-skri. &c. &c. Den H. Anda (säger han) lofwar ock denna ädla konst, som sitt ämbetes werktyg, hwarigenom hjertat kan bewekas och röras. På annat ställe talar han om Mennisko-rösten, emot hwillen andra sånger, klang och ljud icke är at räkna; och säger: GUD har oss med sådan Musik benådat, wi kunne deruti icke fyllest förstå hans obegripliga godhet och wishet. Både Philosophi och lärda, hafwa mycket bemödat sig, at utforska detta underbara konstwerk, huru luften genom en så klen och ringa tungans rörelse, kan framgifwa så mångahanda ord, liud, sång och klang,
