Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
140

Ängland äro äfwen hatare deraf. [1] Deremot är Hernhutiske Secten mer än andre älskare af Musik, och säges derwid giort många wakra forfattningar. [2] I Grekiska och Ryska Kyrkor brukas ej Instrumental-Musik, men underhållas dock många sångare som i konsten gått långt. [3] Turkarne hafwa i sednare tider börjat införa någon slags Musik wid sin Gudstjenst, af Fleuter och Trummor, äfwen stränga-spel, ehuru sistnämde länge saknats i

    Musik, skulle mycket kunna anmärkas särdeles om den präktige Långfredags Choral-sång i Rom, men sådant fordrar särskilt afhandling af den, som deruti eger större insikt.

  1. Ibland sådane, woro Henriciani som swärmade i 11 Sæculo, lika så Zwinglius och And Carlstadius. Jemf. Rhyzelii Org. p. 14 och 37. Huru Calwinianerne med flere förkasta all Kyrko-Musik, föreställer Bakius i sin Commentarius öfwer Psaltaren.
  2. Ruets von Wirkung der Kirche Musik p. 40 nämner åtskilligt om Hernhutiska Kyrkans Musik, särdeles huru Gref Zinzendorff wisat mycken hog at upodla konsten. Jemför hwad p. 77 är anfört om Musiken i Hernhut. Clostret Bethlehem i Amerika.
  3. I Pettersburg hörde jag 1760 i Kejsarinnans Elisabets Slots-Capell Vocal-Musik wid Gudstjensten, men kunde på något afstånd icke annat märka, än deribland woro Instrumenter, ehuru ljudets behaglighet endast kom af de många sångares angenäma röster, som der, dels ensamt, dels Chorwis instämde. Jemför p. 69. Om Grekiska och Ryska Kyrkans sång och Ceremonier må läsas en 1767 i Upsala tr. Underrättelse.