I öfrigit, böra Organister beflita sig om, at så instämma med Orgorne under Sången, at Församlingen deraf har rättelse och upmuntran. I agttages tillika, at spela Psalmerna efter deras beskaffenhet, så at Lof- och Tacksejelse-sånger mera lifligt, wällt och hårdt klinga, än Böne Bot och Begrafnings-Psalmer o. s. w. är det ej utan, at icke Andagten märkeligen ökas, särdeles, då alt flyktigt och lättsint spelande under Gudstjensten aflägges, men Instrumenternas klang med sången, ord och saken, höras öfwerensstämma til den Högstas lof och pris, samt hjertats uplyftande ifrån jorden. Hwartil de redan (p. 123) anförde Apostoliske förmaningar i synnerhet böra upmuntra och påminna denne konstens idkare, så at de, under Spelandet af Psalmer Lofsånger och Andeliga Wisor, (tillika med Församlingen) må siunga och spela HERranom i hjertat, altid tacksäjandes GUDi och Fadrenom. (Eph. 5:19.) [1]
- ↑ Til slut må anmärkas: at enligt Kyrko. L. C. 24. §. 30, bör Organisten wäljas af Församlingen som honom lönar, alt som derom kan kommas öfwerens; men wid Dom-Kyrkorne måste sådant ske tillika med Consistorii minne. Efter Kongl. Maj:ts Resol. för Calmar af d. 1. Aug. 1720 §. 6. skola Landshöfd. och Consist. förmå Församlingarne underhålla sina Orgor,
dagar. At man efter gamal sed uphör i Adwentet med Kyrko-Musik är redan anmärkt (p. 131).
