Den här sidan har korrekturlästs
På denna grund en Luther wisar,
At hon går Guda-läran näst. [1]
Fast han dess dyra wärde prisar,
Hon sjelf det tolkar aldrabäst.
Ej stumma konsten [2] nånsin hinner,
At få den ära, som hon winner,
När hon sit mål wid GUD har fäst.
Kom se den wittra Hülphers penna!
Men afund, blif ej tadelsjuk!
Han lär oss nyttig sanning känna
Om ädla konstens helga bruk.
Hwad Grek och Romare har skrifwit,
Hwad Tysk, Fransos och Wälsk upgifwit,
Står teknat wäl på denna duk.
Min wän! Ert wett, Er flit och möda,
Hur hedra de Ert wärda namn!
Ej tiden kan Ert lof föröda,
Som hwilar i förtjänstens famn.
Så nyttigt lif til åldren hinne,
Och i Er dygd det lugnet finne,
Som skeppet i en stilla hamn.
Linköping d. 30 Apr. 1776. JOH. MIKLIN.
