Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
7

sten, än att den i sin oskyldighet är förträffelig, nyttig och angenäm. [1].

§. 6. Musikens tiltagande och utöfning m. m. märkes bäst, om man betraktar den samma särskilt, så wäl i det Gamla som Nya Testamentet, och tillika derwid i agt tager åtskillige Tide-hwarf, både ibland GUDs Folk och andra Slägter.


II. Afdelningen om Musikens beskaffenhet i Gamla Testamentet, särdeles ibland GUDs Folk.

§. 1.

Ifrån Patriarkerna til Davids tid, tyckes Sång- och Spel-Konsten blifwit mera bekant. Kircherus påstår, at Egyptjerne warit de förste efter Floden, som bragt Musiken til något anseende, gjör ock den slutsats, som skulle Israels barn derifrån fört konsten. Job, som förmenes lefwat först i detta tide-hwarf, talar då redan om de ogudagtigas frögd på Harpor, Trummor och Pipor. (C. 21:12.) I Exod. 15:1.

  1. I Starkes utläggning öfwer Genes. 4:21. talas icke til Musikens beröm, ty han säger, at den är upfunnen af Cains efterkommande, som missbrukat konsten til yppighet, och derigenom ådrogo sig syndafloden; men wi behöfwe icke at deröfwer oroa oss, när wi wete, at GUD sedermera ibland sitt folk sjelf infört Musiken.