Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
30

och efter Monarchiens erhållande, warit namnkunige, hafwa icke mindre än de Egyptier idkat denne konsten, hwaraf upkommit täflan dem emellan om den hedren, hwilkedera först skulle sägas utspridt och mäst upöfwat Musiken. Wi kunne med wisshet sluta, at de begge dertil bidragit, men tycks dock wara nog sannolikt, at Grekerna gjort sig derigenom mera bekante, ty man finner af deras skrifter, redan för äldsta tider, at ibland dem warit månge som berömmas för insigt i Musiken. [1] Ibland flere fordna folkslag hawa de Arcadier och Cretenser

    den med skapelsen förlänta böjelse, alt som dertil mer eller mindre lust funnits hos Nationerne.

  1. Hyagnis nämnes A. M. 2450, såsom Grekernas största Musikant, och den, hwilken först lärt spelning på dubbla Fleuter. Förut skal konsten hos dem warit mycket enfaldig. Marsyas förwgifwes ock hafwa gjort flere förbättringar. Achilles en namnkunnig Hjelte, säjes warit stor älskare af Musik, äfwenså den Trojanske Printsen Paris, bägge berömas ock för nya uptäkter. I Trojaniska kriget nämnes en Stentor såsom stark Sångare och god Trummetare. Demodochus och dess Broder Phemius omtalas wid Trojas förstöring såsom förträffelige Sångare och Cither-spelare. Thamyras från Thracien, påstås warit den, som i Staden Doris giort Doriska Harmonien först bekant, hwilken sedan blifwit allmänt nyttjad til Fält-Musik. De Tyrrheners Konung Piseus föregifwes också 260 år förrän Rom byggdes, upfunnit en särdeles art af Trummeter och Basuner, utom flere, som för dylikt ihogkommas.