Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
46

Säckpipor kallades hos de gamla Ascaules eller Caula, och förmenes Symphoneja warit af samma beskaffenhet. Bombyr giordes i Aristotelis tid af en sort Rör, (calamus), som sedan gifwit dem namn Chalumeau hos Fransmänner, hwaraf ordet Schallmeij upkommit. Ibland Krigs-Instrument war Buccina allmänt, och förmodeligen enahanda med Judarnas Kæræn och Schophar. (pag. 24.) Zinkor och Basuner leda äfwen derifrån sitt ursprung. [1] Til Romerska Fält-Musiken räknades Litui, Buccinæ, Cornua och Tubæ, hwilka warit gjorde på olika sätt, mäst af Koppar, hwarföre de som derpå blåste, kallades i gemen Æneatores Kopparblåsare, men woro och bekante under namn af Cornicines, Buccinatores eller Tubicines. Tuba war mäst 3 alnar lång och liknade wåra Lurar, men litet krökte emot ändan, gjord af Koppar eller Silfwer, och brukades för Fot-folket. I dess ställe har Trummet eller Trompett blifwit införd. Lituus och Buccina woro ej mycket olike, krökte såsom wåre Waldthorn och nyttjades wid Rytteriet. Wid Skåde-spelen hade man då Tibiæ pares, impares, dextræ och Sinistræ hwars beskaffenhet ej kan beskrifwas. (5) [2]

  1. Buccina (Βυχάνη) tages och ofta för et Herde-Horn, öfwersättes äfwen stundom med Basuner eller Zinkor, som widare kan ses af Martini Lexico Philolog.
  2. De så kallade Vasa Echea, Ljudkäril, som wid