Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
58

af den lätthet wunnits, at när Discanten nu håller på en enda Not, kan Basen hafwa 8 til 16, och twärt om; hwilket är det, som de Franska kalla contrepoints. [1]

§. 6. Efter Reformations tiden, och sedan en stor del af Europa, genom Påfwiska wäldets minskning, bekommit en mera Christelig frihet, och åtskillige orter i andra wetenskaper kunde framwisa store Män, drögde icke länge, innan täflan upkom i flere Riken om Musikens befordran. Italien hade länge warit en plats, der lärdom och kundskap borde sökas; man finner derföre, at flere skickelige personer, likasom ifrån en Schola, i början derifrån äfwen utspridt Musiken öfwer Europa. Wid Academierne i Bologna, Werona, Brixen och flerestädes, hafwa månge blifwit namnkunige för insigt i konsten. [2] Roms heder fodrade,

  1. Jemför Baron Holbergs Epistl. p. 187.
  2. Franchinus Saforus Professor Musices i Brixen 1514, skal warit den, som tydligen förklarat Läran om de 12 Modis, hwilka en Boethius dock först updagat. Georg Fabricius, som flere år uppehölt sig i Italien för Musiken, och sedan förordnades til Rector wid Gymnasium i Meisen, hade, för sin insigt och flere utgifne arbeten, blifwit af Kejsar Maximil. II krönt til Poëta Laureatus, och i Adeligt stånd uphögd; han afled 1571. Ludwig Balbo från Wenedig 1578, Carl Berthus Capellmästare i Florents, Zarlinus Clodiensis hos hertigen af Wenedig, nämnd p. 5. Anders och Giowanni Gabrieli ifrån Wenedig m. fl. woro den tiden i rop