Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
61

wetenskapen derigenom bättre kunde utspridas, sedan många Auctorer i detta ämne blefwo bekanta, hwilka gåfwo anledning til flere undersökningar om rätta grunderne och bästa utöfningen af konsten.

§. 7. Uti 17 Sæculo har Musiken i Europa ännu mera blifwit förbättrad, så at man då i alla orter träffar et större antal af konstens idkare. Italien tyckes wäl ännu behållit företräde, i anseende til sina många stora Mästare, [1] hwars Lärlingar äfwen annorstädes utspriddes; men så funnos ock nu åtskillige namnkunnige, som både i Tyskland [2] och flere Riken

  1. Ludw. Wiadana, en lärd Italienare tilskrifwes upfinning af General Bas 1605, och säges han warit den, som i synnerhet bragt både composition och utöfning på Instrumenter i bättre ordning. Efter honom kommo flere i rop, såsom Zuchinus Brixiensis 1602, Abaco från Werona, och Abbatino från Taferno 1638. Relzius Pausens, Cantor i Sorau 1640, Sabatinus Galeazzus 1650, Bontempus Chursachsisch Capell-mästare 1660, Corelli af Fusignano 1680 i Chür-Bäjersch tjenst, skal warit så stor Componist, at en Statue honom til ära blifwit upsatt i Petri Kyrka i Rom, med omskrift: Corelli Princeps Musicorum. Det är ej möjeligt, at kunna upräkna alla från Italien, som detta tidehwarf giort sig bekante genom Musikal. arbeten.
  2. Ibland denna tids Tyska Auctorer och namnkunnige Musici ihogkommes en Herbst Capel-mästare i Nürnberg 1643. Gengenbach Cantor i Zeits, Gretschmar, m. flere. Schein Direct. Musices i Leipzig 1640, Scheit Orgnist i Halle, och Schuts