Musiken, skal wara mycket diup och sinrik, samt derigenom något skild från andra Nationers. Flere hafwa med fördel besökt deras Academier, och gjordt märkelige framsteg i denna wetenskap. [1] Franska Musiken är
- ↑ I Ängland hafwa månge främmande Musici i sednare tider blifwit underwiste wid Academierna. Professorerne Goodeson i Oxford och en Pepusch äro mycket berömde. Där hafwa och åtskillige Doctores i Musiken blifwit promowerade, ibland hwilka Georg Fr. Hendel ifrån Halle 1733 wart
åtskillige anmärkningar om Musiken. Han hade sielf i Oxford, Amsterdam, Genua och flere städes öfwat sig deruti, och säges från ungdomen derföre haft lust, samt i åldren äfwen behållit samma tycke, men p. 341 göras dock några hårda slutsatser, e. g. at det är med Musiken såsom andra konster, hwilka mera slitas wid uppolering, än blifwa blanka. Han påstår der, at Musici i wåra tider bemöda sig, at de måtte borttaga den naturliga sötman, hwartil de fått wämjelse, och beflita sig om, at gjöra Musiken skorrande och wanskelig, m. m. han menar derföre, at samma konst, om så fortfares, snart går under. Uti dess förr åberopade 33 Epistel, som endast är en betraktelse om Musik, säger samma Auctor: at denna Wetenskap wid dess tid, (1748) innom 50 år undergått mycken förändring, men tror dock, at smaken är wanslägtad från sin naturliga sötma; at många Compositioner nu gjöras mera för konst, än angenämhet, mera för öfning, än at förnöja åhörare, så at det skall händt med Musik, säger han, som flere nymodiga skåde-spel, hwilka gammalt folk, hwars smak ej är förderfwad, icke kan anse utan wämjelse, o. s. w. hwilket alt i wår uplysta tid tyckes wara för mycket sagt.
