Den här sidan har korrekturlästs
55
MARTIN BIRCKS UNGDOM
bedömas, liksom de fullvuxnas, mera efter den skandal de ha gjort än efter deras egen inre beskaffenhet; och Martins brott hade gjort en förskräcklig skandal.
Sommarens vackraste dagar hade gått. Om dagen
var det regn och blåst, och sjön gick grön. Och i
skymningen flaxade kråkorna kring ekbacken med
det nakna trädet.
När det regnade, fick Martin läsa ”Biet och duvan” och ”En padda såg en tjur, vad hände”. Och han läste också om ”Litens resa till Drömmestad”:
”Små guldfiskar, en långan rad,
vimla i silvervatten.
Liten åker till Drömmestad,
kommer nog fram till natten.
Snart, snart
drömmarnas hus
skimra i månskenskvällen.
Klart, klart
tindrande ljus
skymta på tusen ställen.
Slupen glider, det går mot land,
lyktorna hela raden
stå bland vimmel och sorl på strand,
klockorna slå i staden.”
— — — — — — — — — —
vimla i silvervatten.
Liten åker till Drömmestad,
kommer nog fram till natten.
Snart, snart
drömmarnas hus
skimra i månskenskvällen.
Klart, klart
tindrande ljus
skymta på tusen ställen.
Slupen glider, det går mot land,
lyktorna hela raden
stå bland vimmel och sorl på strand,
klockorna slå i staden.”
— — — — — — — — — —
— — Staden. Martin fick tårar i ögonen. Han
hade ofta tänkt på staden den sista tiden och
undrat om allting var sig likt därhemma. Ty om
vintern längtade Martin efter sommarens gröna gräs
och smultronen i skogen; men då en rad av sommar-
