Vänta, ska' ni få höra. Där står en trädstubbe, där — de' ä' en av kvinnorna; här ä' ni — de' ä' den andra; jag ä' Salliman; å den här dollarssedeln ä' barnet. Ni vill båda ha det å säger, att de' ä' ert. Va' gör det då? Springer jag runt omkring hos grannarna ä söker få reda på, vem av er dollarssedeln tillhör å räcker den åt den rätte ägaren hel å riktig, som var å en gör, som har något förstånd? Nej — jag tar å skär sedeln mitt itu å ger hälften åt er å den andra hälften åt den andra kvinnan. Så va' de' som Salliman tänkte göra me' ungen. Nu vill jag fråga er: va' va' de' för nytta me' halva sedeln? — Inte kan ni köpa nå'nting för den. Å va' nytta ä' de' me' ett halvt barn? Jag vill inte ge ett ruttet bär för en miljon så'na.»
»Ja men, Jim, din toker, du begriper ju rakt inte själva meningen — för katten heller, du skjuter ju tusen mil på sidan om målet.»
»Vilken? Jag? Nej, gå ni hem å lägg er. Tala inte me' mig om era mål. Jag tror jag begriper sunt förnuft, när jag ser de', men de' ä' inte någe sunt förnuft i att göra så. Dom trätte inte me' varandra om ett halvt barn, utan dom trätte me' varandra om ett helt barn, å den som tänker, att han kan avgöra en träta om ett helt barn me' ett halvt barn, han begriper inte nog mycke' för att gå in, när de' regnar. Nej, tala inte me' mig om Salliman, Huck! Jag vet nog va' han gå för.»
»Men jag säger dig ju, att du skjuter förbi målet.»
»Må hin ta målet! Jag tänker att jag vet va' jag vet. Å ni ska' komma ihåg, att den verkliga grunden ligger längre bort — ä' mycke' djupare. Den ligger i det sätt, varpå Salliman blev uppfostrad. Tänk er en man, som har bara ett eller två barn — tror ni han ä' slösaktig med barn? Nej, de' ä' han inte, för han har inte råd till de'. Han begriper, va' dom ä' värda. Å så tänk er en man, som har cirka omkring fem miljoner
