förtjänar att komma på dårhuset lika mycket som du. Aldrig har jag då hört maken. Vilka 'dom' var det, som sade det?»
»Varenda en. Dom sa' så allihopa.»
Det var endast med möda hon kunde förmå sig att inte slå till honom, och ögonen blixtrade och det ryckte i fingrarna, som om hon hade lust att klösa honom, och så säger hon:
»Vilka äro 'varenda en'? Fram med deras namn genast — eller ska' det snart finnas ett dårhushjon mindre i världen.»
Han steg opp och såg mycket ledsen ut och fumlade med hatten och sade:
»Jag är mycket ledsen — det här hade jag inte väntat mig. Dom sa', att jag skulle göra så. Alla sa, till mig, att jag skulle göra så. Dom sa' allihopa: 'Kyss henne, för de' kommer hon å tycka om.' Så sa' dom allihopa — varenda en av dom. Men jag ä' ledsen, å jag ska' inte göra de' mera — nej, sannerligen jag de' ska'.»
»Jaså, du ska' inte det? Ja, jag skulle tro, att du inte kommer att göra om det igen.»
»Nej, de' ä' min uppriktiga mening, att jag aldrig ska göra om de' igen — inte förr än frun ber mig göra de'.»
»Förr än jag ber dig! Nej, men aldrig i världen har jag då hört på maken. Jag kan lova dig, att du kommer att bli så gammal och grå som Methusalem, innan jag ber dig — eller någon sådan som du.»
»Jag kan inte säga, huru överraskad jag är», säger han. »De' ä' mig alldeles omöjligt att begripa de'. Dom sa', att ni skulle tycka om de', å jag trodde, att ni skulle tycka om de'. Men…» Han tystnade och såg sig långsamt omkring, liksom om han sökte ett vänligt ansikte någonstädes, Och så föllo hans ögon på den gamle herrn och så säger hon: »Trodde inte ni, herr Phelps, att hon skulle tycka om, att jag' kysste henne?»
