Sida:Huru länge har tjugondag jul burit namnet Knut? – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
180
ARVID LINDHAGEN

fått åtfölja julens slut, har väl säkerligen skett i den afsikten, att han fortfarande skulle få sköta sin gamla syssla att köra julen ut.

Den äldsta källa, i hvilken både Knut och julens slut uttryckligen förläggas till den 13 januari, torde vara Verelii edition af Hervarar Saga (Uppsala 1672). På sid. 56 heter det om julen hos våra förfäder, sedan de blifvit kristna:[1] »Denna festlighet fortgick hos dem från aposteln Tomas' dag till den 14 januari, då man återgick till sina vanliga sysslor och arbeten. Häraf det gängse talesättet Knut körer Julen ut, d. v. s. Knut eller den 13 januari gör slut på festdagarna.» Vidare omtalas, att på runstafven nästan alla dessa dagar utmärkas med upprätt stående horn, medan den 13 januari betecknas med ett stjälpt horn. Till sist bifogas en afbildning af en runstaf, omfattande 20 dec.—14 jan.

När Verelius härleder det ifrågavarande talesättet från våra förfäders sed att fira jul från Tome dag till den 14 januari, så måste detta betecknas som en ren konstruktion. Det är nämligen tydligt af sammanhanget, att Verelius, när han talar om våra förfäder (majores nostri), menar nordborna under de första århundradena efter kristendomens införande. Men att det under medeltiden skulle funnits någon annan Knutsdag i januari än den 7:e, därför saknas hittills veterligen hvarje spår af bevis. Det är dessutom att märka, att hos Verelius det nämnda talesättet icke har den form, under hvilken det numera vanligen anföres, tjugondag Knut kör julen ut, utan att det endast identifierar Knutsdagen och julens slut men icke binder dem vid ett bestämdt datum. Och under samma kortare form citeras det på alla de ställen från 1600-talet, som kommit till min kännedom och angifvas i det följande. Det är först på 1700- talet som tjugondagen tillfogas. Såsom exempel må anföras ur en dissertation[2] af 1708:

»Tiugunde dag Jul är Knut,
Då skal man dricka Julen vt.»

  1. Continuata hec ipsis fuit festivitas a die Thome Apostoli, ad 14. Ianuarii diem, cum ad ordinaria opera ac labores iterum reditum. Unde vulgaris Rythmus. Knut körer Iulen ut: h. c. Canutus sive 13. Januarii dies genialibus diebus finem imponit.
  2. Elvius, Petrus, Idea Scipionis Runici. (Diss. Resp. F. Swab.) Upsaliæ 1708. Sid. 40.