den 13 januari, konstatera vi först, i motsats till förhållandet på den 7:de, ett namn såsom absolut förhärskande, nämligen Hilarius (tyska: Glaristag, Gläristag, Gleristag[1]; isländska: geisladagr). Det enda namn, som vid sidan af detta förekommer med någon nämnvärd frekvens, är Knut. Andra namn än dessa båda uppträda inalles blott 13 gånger, Felix (3 ggr), Octavius (3 ggr), Botolf (2 ggr), Truls (2 ggr), Maurus (1 gg), Reinhold (1 gg), Cresconus[2] (1 gg).
Hos hvilka utgifvare och för hvilka år namnet Knut förekommer på den 13 januari under 1600-talet, ses af följande öfversikt.
| Svenskar. |
| Olaus Andreæ och Gerardus Erici, 1600. |
| M. Celsius, 1658, 60. |
| Dalinus, 1674. |
| Spole, 1680, 85, 94—99. |
| J. Paulinus, 1681. |
| Riddermarck, 1695. |
| N. Celsius, 1698. |
| Utländingar. |
| Ostæengius, 1672. |
| Voigt, 1687. |
Från och med 1708 förekommer intet annat namn än Knut på den 13 januari, om man undantar Vallerii almanack 1712 och N. Celsii almanack 1717, hvilka äro de sista, som hafva Hilarius kvar. Quensel, som i några af sina tidigare almanackor (1717, 18, 20) har namnet Knut, undviker det sedan och kallar dagen endast 20:de dag jul. I några få almanackor (Krook 1704, 1707, Tammelin 1724) anges, att Knut kör julen ut. Dessutom må antecknas, att Knut ett par gånger (G. Bilberg 1702, 1704) står på den 16 januari.
Att döma af det nu framlagda materialet ur de årliga almanackornas namnlängder har en förflyttning af namnet Knut från den
