af åtskilliga år. Det synes fastmer sannolikt, att likformigheten uppnåtts genom öfverenskommelse efter hand mellan de olika almanacks-utgifvarne, som numera alla voro svenskar; den sista almanackan af utländsk utgifvare var nämligen Voigts för år 1700. Uppslaget till en sådan öfverenskommelse får måhända sökas i följande uppsats, som förekommer i G. O. Bilbergs almanack för 1702.
Orsak till Namnens förändringar uti Almanaken.
Ibland dem som skrifwa Almanaker fins ganska stor åtskillnad uti de Namn, som på dagarne i åhret införas, då den ene sätter den 10. Januarii Beatus, skrifwer en annan Zacharias, Nicanor, Paulus Eremita etc. hwaröfwer mången sig billigt förundrar som intet wet hwar ifrån denne friheten är kommen. Man talar intet om Apostle- och andre Helgedagar, som almänt i församblingen på wisse dagar begåås: icke heller om marknads dagar, som Hindrich, Olof, Lars och andre som i Sweriget uti wissa Städer af ålder äro förordnade; icke heller om märkelse dagar som: Tiburtius, Eskil, Medardus och andre, hwilke af en gammal sedwane äre wordne bibehåldne, fast de samme igenom uträkningen längst för detta uhr sine rum äre rubbade: utan man finner att antingen den som skrifwer Almanaken, eller och Booktryckaren sielf offta giör sin Patron eller Wän till willies, och införer hans namn på des födelses dag, eller hwar han gått finner, ock sluter ut ett annat i stället; altså kan ingen wara om någon wiss ordning försäkrat.
Elliest när wij gå till rätta grunden af desse namnen; så finnes att de aldraförst af den Romerske Kyrkian äro införde, som deras Missalia Romana nogsamt utwisa, hwilka befalla att den Martyren, den Påwen, den Biskopen, på den dagen i åhret skall dyrkias; ja ock såsom den Orten, den Staden, det Skrået, hoos dem haa sina särdeles Helgon att dyrkia! så har och hwar och en af dem deras namn med röda bokstäfwer sig uti Almanaken utmärkt. Om man wille eftersökia uti Martyrologiis, så skall finnas hwar dag så månge Helige som alla Kalendarier kunna upfylla, af hwilke de, som den Romerske Kyrkian intet äro tillbundne, kunna hwem de behaga ut-
